Jag har ätit avsmakningsmenyer på flera finrestauranger tidigare, men det här var mitt första besök på en restaurang med en stjärna i Guide Michelin. Det är också min hittils dyraste middag. Nu förstår jag också skillnaden mellan en riktigt bra restaurang och en stjärnrestaurang.
Innan vi satte oss vid bordet fick vi titta in i köket, ett inte jättestort kök helt fullt med kockar. Det säger lite om hur koordinerade de måste vara för att det ska fungera. Något som jag har märkt särskiljer de bästa restaurangerna från de riktigt bra är bemötandet. På de allra bästa restaurangerna känner man sig alltid välkommen och som den viktigaste gästen på plats, utan någon antydan till stroppighet. Så är bemötandet på Belcanto. Man märker också att kyparna blir glada när man ställer frågor om mat och viner.
Vi valde avsmakningsmenyn Lisboa och fick in den ena mer delikata rätten efter den andra som tog oss på en resa genom Portugals matkultur. Smakerna och serveringen var överraskande och kreativa. Höjdpunkterna var en chokladtryffel innehållandes ankleverterrin,
Oliver i tre former, varav en omvänd gin och tonic där oliven var drycken och ginen i form av en oliv.
En smak av havet.
Det gyllene ägget, ett långsamtkokt gåsägg täckt med guld och serverat med tryffel.
En dessert med en apelsinliknande skapelse med ett friskt flytande innehåll.
Lissabon,
Portugal,
restaurang,
Kommentera