Kratersjön Lagoa Do Fogo ligger högt upp i bergen i ett naturreservat. Ett tips är att passa på att ta den här vandringen en dag som det inte är så tätt med moln uppe på berget, men undvika gassande solsken vid varmt väder på grund av klättringen. Vid själva vandringsstarten finns ingen parkering så själva vandringen påbörjas nästan nere vid kusten, innan man kommer till byn Vila Franca Do Campo.
 
Det är omkring 20 minuters rask promenad uppför en brant bilväg upp till spårstarten. Sedan börjar den sega klättringen! Uppför en jordväg i några kilometer. Jag kan tänka mig att det är lätt att ge upp i början av den här vandringen för det är inte den vackraste vandringssträckan. Men gör inte det! När du blir trött, vänd dig om, titta på den fantastiska utsikten, ta en klunk vatten och fortsätt kämpa.
 
 
När den värsta stigningen väl är över kommer vi in i en skog av enorma barrträd en kort bit. Efter skogen kommer vi fram till några små pumphus och ett stort rör som vi tar oss över. Sedan kommer belöningen. Längs en mossbeklädd akvedukt längsmed berget leder stigen oss in i en grönskande trollskog av sällan skådat slag. På ena sidan har vi det klara vattnet i akvedukten och bergväggen där träd och gröna växter trängs. På andra sidan skymtar vi en grön ravin mellan växtligheten. På sina ställen är stigen riktigt lerig, och då är vi ändå här under årets torraste månad, så ett par ordentliga vandringskängor är att rekommendera.
 
 
Jag skulle gärna ha vandrat i trollskogen i många timmar, men efter att ha gått längs berget ett tag så öppnar landskapet upp sig i en lågbevuxen ravin. Efter en stunds vandring i ravinen börjar vi se fler och fler av dess innevånare - måsarna. De är kända för att kunna attackera människor, speciellt på våren när de har ungar. Vi ökar farten något och försöker se ofarliga ut, för det finns verkligen mycket måsar här och platsens lugn i övrigt gör det lite kusligt.
 
 
Så är vi plötsligt där, vid den spegelblanka sjön, efter 8 kilometers svettig vandring. Vi slår oss ner på stenstranden vid den helt lugna sjön med vetskapen att tillbakavägen bara är nedförsbacke. Det enda som rubbar ytan är tärnorna som glider förbi. Det är några fler vandrare som tagit sig dit samma väg som vi, i övrigt är det människofritt runt sjön. Här unnar vi oss vår matsäck, Snickers och äpplen har aldrig smakat bättre! Och även om den var krävande så var det här den bästa vandringen vi gjorde på Azorerna.
 
azorerna, natur, vandra,
Azorernas kanske mest kända sevärdhet är tvillingsjöarna Sete Cidades. Det är två vulkansjöar, som sitter ihop, där den ena är blå och den andra turkos. Det är ganska roligt att se när man är nere på bron som går över precis där sjöarna möts. 
 
Vandra på Azorerna
 
Vi ställde hyrbilen uppe på utsiktsplatsen över sjöarna. Den här morgonen var det riktigt dimmigt och lite småregnigt och tunga molnslöjor hängde sig kvar över bergstopparna. vid utsiktsplatsen ligger ett stort hotellkomplex som varit övergivet så länge att naturen nu håller på att ta tillbaka det, riktigt häftigt att gå runt i! Den dystopiska känslan som hänger över platsen förstärktes av vädret och skapade riktig filmkänsla.
 
Vandra på Azorerna
 
Vandra på Azorerna
 
Vandra på Azorerna
 
Vandringsturen runt sjön bjuder på oändligt många panorama moments och det är svårt att inte stanna stup i kvarten för at ta bilder. Man vandrar på en jordvärme längs bergskammen och sedan ner i den lilla byn vid sjöarna.  Här tog vi en paus och lunch och funderade på vilken väg vi skulle ta tillbaka till bilen. Spåret slutar här nere, men det är ju roligare att ta en annan väg tillbaka. Vi bestämde oss för att försöka oss på bilvägen på andra sidan sjöarna. Längs vägen dit mötte vi en grupp som vi tidigare mött uppe på bergskammen, och passade på att fråga vilken väg de hade tagit. Vi fick som svar att det bara var att ta en höger och en vänster så skulle man komma till en liten skogsväg, samt en försäkran om att det var en promenadvänlig rutt. 
 
Första sträckan gick längs bilvägen, som var brant, smal och slingrande, med stup på ena sidan och bergvägg på den andra. Det bör väl sägas att trottoarer och vägrenar är sällsynt på Sao Miguel. Den här sträckan blev en milt sagt svettig strapats där vi sprang fram och tillbaka över vägen för att aldrig vara i den döda vinkeln och hoppade in bland buskarna när vi hörde en bil. Som tur var så var vägen lätt trafikerad och det är inte så vanligt med elbilar här så vi hörde ankommande bilar i god tid. 
 
 Vandra på Azorerna
 
Efter ett antal svängar upp för berget kom vi äntligen till en smal jordstig som ledde in i skogen. Och vilken skog! Stigen gick längs beget så på ena sidan stupade det rätt ner och på den andra rätt upp. Båda sidor bevuxna med enorma barrträd och en massa annat grönt närmare marken. Här och där gick det att se igenom skogen med en vidunderlig utsikt över sjöarna. Det blev verkligen belöning för strapatserna på vägen upp. 
 
Vandra på Azorerna
 
Efter ytterligare en bit på bilvägen kom vi tillbaka till bilen, och nu hade molnen lättat.
 
Vandra på Azorerna
 
azorerna, natur, vandra,
 
Jag har lockats av Azorerna sedan jag var barn och hade en bok om världens mysterier. För i den angavs Azorerna som en möjlig plats för det försvunna riket Atlantis. 
 
Vandra på Azorerna
 
I år tog jag äntligen möjligheten att besöka den gröna, portugisiska, vulkanögruppen i Atlanten. Närmare bestämt huvudön São Miguel. Som natur och vandringsentusiast är det ett utmärkt resmål med många natursköna vyer, bra vandringsleder, och jag hyste även förhoppningar om att för första gången få se val. Med sitt läge mitt ute i Atlanten håller sig temperaturen kring 20 grader i juli och omväxlande mulet, sol och en del regn. 
 
Valsafari
En sak som var ett måste var valsafarin. Eftersom jag vet att dåligt väder kan sätta stopp för sådana utflykter så såg jag till att boka in den så tidigt som möjligt. Efter en kortare genväg begav vi oss ut på en ribbåt, bara det i sig är värt att testa! Full fart över vågorna och duktigt blöt blir man. Nästan så fort vi kom ut på öppet vatten träffade vi en större flock små fläckiga delfiner som var nästan lika intresserade av oss som vi av dem. De la sig framför båten och gled med ett bra tag. Plötsligt kunde en ta stora skutt i vågorna efter båten också. 
 
Vandra på Azorerna
 
Vi hade nog kunnat stanna med delfinflocken hur länge som helst, men tillslut var det dags att kolla upp ett tips om en annan art. Efter lite åkande fick vi syn på en flock flasknosdelfiner. Dessa är bra mycket större, men också blygare, och de ville inte komma fram till båten och hälsa så vi fick hålla oss på avstånd. 
 
När vi rörde oss vidare i sökandet på undfyende kaskelotter fick jag se något av det märkligaste jag sett. Några meter från båten flög något som jag först trodde var en liten mås, men snabbt insåg att det inte var. Det var en flygfisk som höll jämn hastighet med båten under ett antal sekunder innan den dök ner i vattnet igen. Tyvärr hann jag inte med att filma fisken.
 
Vandra på Azorerna
 
Tyvärr hade vi ingen tur med valarna denna gång, utan det står kvar på min bucket list. Men vi fick flera trevliga delfinmöten och en vacker vy av Säo Miguel från havet. Tydligen är det inte lätt att lyckas spana en Kaskelott, som är den vanligaste valarten i Azorerna, då den bar är uppe vid ytan i 15-20 minuter mellan sina 2-timmarsdyk.
 
Besök i tefabrik och vandring genom teplantage
Europas enda teplantager finns på Azorerna. Därför är det ett givet stopp på ett besök på São Miguel. Den största tefabriken heter Cha Gorreana och här finns utöver själva teplantagen också en trevlig vandringsled genom teplantagerna. Det är en bra halvdagstur som tar ungefär 2 timmar i lugn takt.
 
Vandra på Azorerna
 
Första halvan leder upp genom de tuktade plantagerna och kohagar till ett litet övergivet hur på en höjd med strålande utsikt över kusten. Överallt växer hortensior med jätteblommor och längs vissa sträckor leder stigen genom en skog av japanska röda cederträd. Vi träffade på en ovanligt trevlig kovakt som var överlycklig över att få lite mänskligt sällskap. Tänk på att de flesta hundar som är satta att vakta kor inte är såhär trevliga och det är bäst att hålla avstånd. Oftast är de dock kopplade och låter mycket, men ser inte så arga ut.
 
Vandra på Azorerna
azorerna, delfiner, djur, hundar, natur, ribbåt, te, vandra,

Liknande inlägg