Kratersjön Lagoa Do Fogo ligger högt upp i bergen i ett naturreservat. Ett tips är att passa på att ta den här vandringen en dag som det inte är så tätt med moln uppe på berget, men undvika gassande solsken vid varmt väder på grund av klättringen. Vid själva vandringsstarten finns ingen parkering så själva vandringen påbörjas nästan nere vid kusten, innan man kommer till byn Vila Franca Do Campo.
Det är omkring 20 minuters rask promenad uppför en brant bilväg upp till spårstarten. Sedan börjar den sega klättringen! Uppför en jordväg i några kilometer. Jag kan tänka mig att det är lätt att ge upp i början av den här vandringen för det är inte den vackraste vandringssträckan. Men gör inte det! När du blir trött, vänd dig om, titta på den fantastiska utsikten, ta en klunk vatten och fortsätt kämpa.
När den värsta stigningen väl är över kommer vi in i en skog av enorma barrträd en kort bit. Efter skogen kommer vi fram till några små pumphus och ett stort rör som vi tar oss över. Sedan kommer belöningen. Längs en mossbeklädd akvedukt längsmed berget leder stigen oss in i en grönskande trollskog av sällan skådat slag. På ena sidan har vi det klara vattnet i akvedukten och bergväggen där träd och gröna växter trängs. På andra sidan skymtar vi en grön ravin mellan växtligheten. På sina ställen är stigen riktigt lerig, och då är vi ändå här under årets torraste månad, så ett par ordentliga vandringskängor är att rekommendera.
Jag skulle gärna ha vandrat i trollskogen i många timmar, men efter att ha gått längs berget ett tag så öppnar landskapet upp sig i en lågbevuxen ravin. Efter en stunds vandring i ravinen börjar vi se fler och fler av dess innevånare - måsarna. De är kända för att kunna attackera människor, speciellt på våren när de har ungar. Vi ökar farten något och försöker se ofarliga ut, för det finns verkligen mycket måsar här och platsens lugn i övrigt gör det lite kusligt.
Så är vi plötsligt där, vid den spegelblanka sjön, efter 8 kilometers svettig vandring. Vi slår oss ner på stenstranden vid den helt lugna sjön med vetskapen att tillbakavägen bara är nedförsbacke. Det enda som rubbar ytan är tärnorna som glider förbi. Det är några fler vandrare som tagit sig dit samma väg som vi, i övrigt är det människofritt runt sjön. Här unnar vi oss vår matsäck, Snickers och äpplen har aldrig smakat bättre! Och även om den var krävande så var det här den bästa vandringen vi gjorde på Azorerna.
azorerna,
natur,
vandra,
Kommentera